Våren är här!!
Dagen började illa, kalla nordliga vindar pinade oss på klippporna vid Skeppsholmen. Mina händer blev stelfrusna och det mesta kändes surt. Efter en stund bestämde vi oss för att göra upp en eld och få i oss lite värmande kaffe och korv.
Helt plötsligt, precis som en explosion kom solen fram, det slutade blåsa och det blev genast varmt. Detta fick mig på så gott humör att jag till och med gjorde drickbart kokkaffe idag. Halleluja! Allt kändes mycket bättre efter ett par koppar kaffe och några cigg i den värmande solen.
Det var bara att ge sig på fisket igen, nästan direkt såg jag havsöring som jagade småfisk inne i den grunda viken, när jag ser havsöring som jagar eller vakar blir jag ungefär som kor blir på första vårbetet.
Men denna gång ville inte någon havsöring hugga på min Vicke, bytte till flugspöt eftersom det för en gångs skull nästan var vindstilla. Det är alltid mer tacksamt att flugfiska när det vindstilla än när det blåser lite.
Kände ganska snabbt att detta inte var en flugfiskedag, jag skulla absolut inte göra någon succe idag med det spöt. Jag hade rätt i det, i tredje kastet fick jag en knut på tafsen som jag 10 min innan hade tillverkat. Jag blev så förbannad att jag inte ens hade ork att byta tafs igen. Ja, ni kan ju självklart räkna ut vad som hände efter en stund! Ja, självklart snärtade jag av tafsen i ett bakkast och min fluga Magnus försvann ut i det blå. Som alltid måste man vara fokuserad till 100 % på flugfisket för att det ska gå bra, denna dag var det möjligen den väckta björnen som spökade, fokuseringen är till 100 % på annat just nu!
Max hade bättre tur, jag hörde hur han svor till. Han hade tappat en fisk, tur kanske man inte ska kalla det men han fick i alla fall känna fisk! Jag vandrade tillbaka över klipporna och fortsatte att harva med min Vicke, det brukar kunna ge fisk att stå och nöta med spinnspöt. Det är precis som med triss när man fiskar havsöring, " plötsligt händer det" man kan stå i timtal och kasta på samma ställe utan att känna ett dugg, men helt pöltsligt känner man hur det hugger till och man känner dom bekanta knyckningarna i spöt.
Det är långt ifrån varje gång man är ute och fiskar havsöring som man landar en fisk, har man som jag ett par års ihärdigt fiskande efter havsöring så kan man på sin höjd säga att man får fisk 3 ggr av 10 ggr. Det gäller att ha tålamod och att stå ut med alla tråkingar från allehanda arbetskamrater, släkt och vänner om att man aldrig får fisk. Men det går att stå ut med tråkningarna eftersom man hela tiden undrar hur dom kan vara så korkade att tro att man kan få havsöring varje gång.
Även denna gång dog min kamera efter två kort! Ja, jag vet, jag ska köpa nytt batteri! Men som tur är så har Max en kamera med bra batteri! Det är därför ofta det är hans bilder som jag lägger ut här på bloggen.
Helt plötsligt, precis som en explosion kom solen fram, det slutade blåsa och det blev genast varmt. Detta fick mig på så gott humör att jag till och med gjorde drickbart kokkaffe idag. Halleluja! Allt kändes mycket bättre efter ett par koppar kaffe och några cigg i den värmande solen.
Det var bara att ge sig på fisket igen, nästan direkt såg jag havsöring som jagade småfisk inne i den grunda viken, när jag ser havsöring som jagar eller vakar blir jag ungefär som kor blir på första vårbetet.
Men denna gång ville inte någon havsöring hugga på min Vicke, bytte till flugspöt eftersom det för en gångs skull nästan var vindstilla. Det är alltid mer tacksamt att flugfiska när det vindstilla än när det blåser lite.
Kände ganska snabbt att detta inte var en flugfiskedag, jag skulla absolut inte göra någon succe idag med det spöt. Jag hade rätt i det, i tredje kastet fick jag en knut på tafsen som jag 10 min innan hade tillverkat. Jag blev så förbannad att jag inte ens hade ork att byta tafs igen. Ja, ni kan ju självklart räkna ut vad som hände efter en stund! Ja, självklart snärtade jag av tafsen i ett bakkast och min fluga Magnus försvann ut i det blå. Som alltid måste man vara fokuserad till 100 % på flugfisket för att det ska gå bra, denna dag var det möjligen den väckta björnen som spökade, fokuseringen är till 100 % på annat just nu!
Max hade bättre tur, jag hörde hur han svor till. Han hade tappat en fisk, tur kanske man inte ska kalla det men han fick i alla fall känna fisk! Jag vandrade tillbaka över klipporna och fortsatte att harva med min Vicke, det brukar kunna ge fisk att stå och nöta med spinnspöt. Det är precis som med triss när man fiskar havsöring, " plötsligt händer det" man kan stå i timtal och kasta på samma ställe utan att känna ett dugg, men helt pöltsligt känner man hur det hugger till och man känner dom bekanta knyckningarna i spöt.
Det är långt ifrån varje gång man är ute och fiskar havsöring som man landar en fisk, har man som jag ett par års ihärdigt fiskande efter havsöring så kan man på sin höjd säga att man får fisk 3 ggr av 10 ggr. Det gäller att ha tålamod och att stå ut med alla tråkingar från allehanda arbetskamrater, släkt och vänner om att man aldrig får fisk. Men det går att stå ut med tråkningarna eftersom man hela tiden undrar hur dom kan vara så korkade att tro att man kan få havsöring varje gång.
Även denna gång dog min kamera efter två kort! Ja, jag vet, jag ska köpa nytt batteri! Men som tur är så har Max en kamera med bra batteri! Det är därför ofta det är hans bilder som jag lägger ut här på bloggen.
Kommentarer
Trackback
